Siljan Runt 2012

Igår Lördagen den 2 juni cyklade jag mitt första Siljan Runt, det var ingen rolig upplevelse.

Förberedelsen

Jag kan nog våga säga att alla förutsättningar var emot mig. Efter ett par hårda arbetsveckor, med resultat av att jag inte hunnit träna så mycket som jag borde/ville, blev det ett ganska stressigt veckoslut (speciellt fredagen den 1 juni). Hur som helst blev min uppladdning en ganska stressig fredag med hämtning på skola och förskola, jobb på kvällen och resa upp till mina föräldrars landställe i Fagersta, tillsammans med Mamma. Väl där satt jag och jobbade till ca 2100, då kom resten av familjen. Vi kikade klart på Lets dance och försökte lägga två små sockerstinna barn. Hur som helst kom vi i säng vid elva-halvtolv på kvällen.

Klockan 0400 på morgonen ringer klockan igen och det är dags att stiga upp för att åka till Sollerön. Jag och Emma åker själva och lämnar barnen kvar i Fagersta. Efter ett beslut om att ta på mig underställ och GoreTex-jacka samt cyckelbyxor och långbyxor, då det var ca 2 grader när vi åkte så gav vi oss iväg med lite frukost i bilen.

Väl framme på Sollerön så hade temperaturen stigit till ca 5 garder och solen tittade fram, men magkänslan sa att det nog kunde bli lite sämre väder längre fram. Efter att ha stått och väntat i startkön i ca 30-45 minuter så kom jag tillslut iväg.

Starten

Kom iväg själv och kändes ganska bra i både benen och kroppen, trots brist på träningen. Efter någon kilometer så passerade tre st killar som hade ett behagligt tempo. Jag trampade ikapp dem och frågade om jag kunde haka på. Det var inga problem, bara jag hjälpte till att dra. Självklart sa jag, och vi hjälptes åt fram till Mora. Tempot låg då på ca 35km/h Där vek jag av för att fortsätta runt Orsasjön, medans killarna tutade på rakt fram.

När jag kom över bron efter Mora och påföljande raksträcka slog motvinden mig rätt i ansiktet. Från att ha trampat i ca 30-35km/h till att sjunka till ca 20-25km/h blev tungt i sinnet. Tung körning då det var helt tomt framför och bakom mig. Fick sitta och köra solo någon mil tills jag passerat Våmhus. Där kom klunga från Fredrikshov med 8-9 ryttare, la mig bakom ett tag och kände att det var ett tempo som låg mig i smaken, tror vi snittade runt 35-37km/h. Efter att ha beslutat mig för att ligga efter klungan gled jag upp och frågade om det var ok att hängde med i klungan, men fick till svar att jag INTE fick gå fram och dra men det var ok att jag låg bakom.
OK – tänkte jag och la mig bakom klungan, vinddraget. Nu var motvinden vriden till snevind eller medvind, vilket resulterade i den ganska så höga farten.

Vid Garsås stannade Fredrikshofarna för att kortare stopp,  jag följde deras exempel och avvaktade tills de var klara, här blev mitt första stopp. Tog en korv och fyllde på vattenflaskorna. Nu drog vi vidare och det märktes att det blev lite ryckigt och trött  klungan, men tempot bestod. När vi närmade oss Rättvik började det hagla lite smått och som sedan övergick till lätt regn, men gjorde vägen ordentligt hal. I en av rondellerna inne i Rättvik låg en kille som kraschat. Av cykeln att döma måste det ha vart en ordentlig krasch. Ramen var det bara skrot av och hjulen såg ut att vara böjda på tre-fyra olika ställen i olika vinklar. Killen/tjejen låg under ett gäng filtar och jackor tillsammans med några funktionärer. Lite senare mötte vi en ambulans. Får hoppas att det gick så bra som möjligt.

 Regnet

Strax efter Rättvik ökade intensiteten i regnet och jag kände i en av uppförsbackarna att mina lår började krampa, troligen brist på salt och vatten. Försökte att trampa ikapp klungan, men gapet hade blivit allt för stort och jag kände att det inte var någon idé. Såg även att klunga hade börjat splittras längre fram. Härifrån körde jag solo resten av vägen.

När jag trampade upp för backarna i Tällberg strilade regnet ner och den hårda vinden var konstant. Med lätt kramp i benne var det bara att växla ner och ta det försiktigt, i en av backarna hittade jag på en av Fredrikshovarna som hade lämnat klungan, han verkade väldigt trött för till fället, så jag trampade förbi och behöll det tempo som jag klarade för tillfället.

Vidare in mot Leksand och runt södra delen av Siljan visade vinden sitt rätta jag och tyckte att direkt motvind med piskande regn i ansiktet var de bästa förhållandena för en trevlig cykeltävling. Nu var det ‘bara’ 44km kvar och det var dags att ställa om i hjärnan för att ta hem dessa 44km. Så jag visualiserade en sträcka på 44km, för mig blev det en tur till Enköping och hem igen, men hur jag än gjorde så tror jag att dala-kilometer är längre än upplands-kilometer, för fy tusan vad det gick segt. Och ingen som jag kunde haka på heller.

Trötthet

När jag kom upp till sista svängen in mot Sollerön missade jag att det var där som jag skulle svänga och fortsatte backen upp. Väl uppe kom en bil upp vid min sida och frågade om jag skulle till målet och berättade att jag skulle i så fall svängt av innan backen. Vänder och svänger in mot Sollerön och in i mål på 6:08.

In (eller ut, då det var utomhusduschar) i duschen och ”värmde” mig för tro mig, jag skakade helt okontrollerat i ca en och en halv timme efteråt. Uppenbarligen var jag inte helt ensam om denna lilla fysiska upplevelse.

Med facit i hand, så kan ju uppladdningen bara ha blivit bättre med lite mer träning och sömn. Hade jag inte cyklat fel skulle jag nog ha kommit runt under 6 timmar.

Kommer jag göra det igen?
Jo, jag måste ju ha en revansch på vädret, för det kunde jag ju trots allt inte påverka.