Post Tagged with: "fint väder"

Dagen började med att Elias var sjuk, vilket ledde till att jag stannade hemma med honom.

Rätt som det var när jag och Elias gör smoothie säger Elias, att nu kommer det två gubbar på vår tomt.
Tittar ut och mycket riktigt så kommer det det två ‘gubbar’ från kommunen som kollar om vi har någon läcka på tomten.

Till saken hör att det går en huvudvattenledning på tomten, med tillhörande serviceventil. Gubbarna sticker ner en en stav i jorden och lyssnar och mycket riktigt hör de hur det brusar för fullt. De talar då om för mig att de har letat efter denna läcka i 2-3 veckor utan att ha hittat den.

Nu var det dags att kontrollera om det var på deras servitut eller om det var hos mig som läckan låg. Skulle det vara så att det låg hos mig, får jag stå för kalaset.
Hur som helst, in med en ‘liten’ grävare och börja gräva upp serviceventilen för att leta läcka.

Efter någon timme kan det konstateras att läcka ligger inte hos oss (pust), men den ligger inte heller där de har grävt. Troligen, dom kan ju endast lyssna efter läckan, ligger den på huvudledningen. Då huvudledningen löper över vår friggebod, ska nya tag tas imorgon och grävandet kommer fortsättar framför vår friggebod. I värsta/bästa fall ligger läckan under friggeboden, då måste den flyttas……inte mig emot.

När hela karusellen var igång, tog vi även beslut om att lägga in nya rör till kåken, dom är ju trots allt här och gräver.

Jag ska ALDRIG underskatta ett lopp igen, aldrig.

Egentligen skulle jag inte åka loppet överhuvudtaget. Med kristallsjukan, sträckning i låret, och en ankommande vår och förkylning som uppladdning, så förstår jag att 3 kuperade mil inte är att leka med. Men när snön och vintern kom tillbaka i förra veckan, så bestämde jag mig för att åka i allafall. Tre mil är väl ingenting, jag har ju åkt vasaloppet…. två gånger.

Visst, jag hade hostat en del på nätterna den senaste veckan, men ingen snuva eller feber, så det var inte så farligt tänkte jag. I startfållan kändes allt bra, det var strålande solsken och spåren var nydragna. Kroppen kändes ok.

Startskottet small av och jag stakade iväg. Lätt, det gick lätt. Stakade om en hel del första kilometern, men insåg att pulsen låg alldeles för högt för att jag skulle orka hela loppet. Försökte sänka, men det gick inte. Efter 8 km så låg pulsen fortfarande runt 90% av maxpuls och jag svor lite och struntade i både klocka och tid. Det var antagligen min förkylning som höjde pulsen med ca 10 slag. När backarna kom, så var jag inte riktigt beredd på hur jobbigt det skulle bli.

Spåren var djupa….men mjuka och glidet var obefintligt (för alla).  Jag slet, och svor och slet lite till. Utförslöporna var få och tog slut alldeles för snabbt. Jag började bygga upp mjölksyra och tappade mycket av tekniken i både stakningen och diagonalåkningen. Solen strålade från en klarblå himmel, men jag befann mig i ett svart hål mellan 10 och 20 km och hade ”gilla läget” och ”i dag är jag stark” som mantra. FOKUS. När det var en mil kvar så skärpte jag till mig och vid sista vätskekontrollen när det återstod 4 km, så var det bara att vrida ur dom sista krafterna. Fyra kilometer raksträcka där det hade varit optimalt att staka. Om jag hade orkat ja………jag stakade ca hälften. Men slet gjorde jag.

I mål var kroppen helt slut. Henke sa att det inte var så många som kommit i mål än, och att alla från tävlingsklassen inte heller hade gått i mål. VA? Min tid blev 2:52:30 och det blev jag också förvånad över. Väl hemma kollade jag resultaten och jag kom 54/475 i motionsklassen, och totalt 85/514. Kändes konstigt, men roligt!!

Nu ligger jag nerbäddad med en förkylning och är efterklok. Nästa gång ska jag verkligen träna inför ett lopp och vara lite mer glad när jag åker

I brist på bilder på mig så får barnen visa hur skönt det var att vänta på mig i mål