Post Tagged with: "Längdskidor"

Var anmäld till bessemerloppet som gick igår. 52km längs en superfin 17km bana. Efter mång vallarspporter tog jag och Emma, beslutet att köra blått klister på lördagskvällen. Det skulle visa sig att det var ett käpprätt åt helvete, fel beslut. Redan i startfållan anade jag oråd när jag inte kände något som helst fäste, men, tänkte jag, kan ju bli lite bättre när jag får lite utrymme och kan skjuta ifrån.
När starten gick insåg jag ganska snabbt att detta skulle bli allt annat än ett trevligt lopp.
Vi hade inget fäste, what so ever, det var med nöd och näppe som vi kunde saxa upp för de korta knixarna och väl uppe på krönet tog det tvärstopp och det ända man kunde göra var att staka sig vidare. Temperaturen låg runt 1+ och snön var lagom lös och tung.

Skulle nog vilja säga att det var ett riktigt bra stak-träningspass. :=)

När Emma, efter ett varv, frågade om vi inte skulle bryta var jag inte nödbedd. Så vi nöjde oss med att bara köra ett varv.
Nu såhär dagen efter, med grym träningsvärk i stora delar av kroppen samt stor blåsa mitt i handen, var det nog ett klokt besluta att bryta.

Vi ska ju trots allt glida från Sälen till Mora om två veckor.

Åkte tillsammans med Emma till Gyllberget, utanför Borlänge, för att jaga lite snö. Ett riktigt fint naturområde med många leder. Allt ifrån 2km till 30 km. Tyvärr fanns det inte så mycket snö så allt var spårat, men vi tog oss runt på en 14km-slinga. Det var mer än nog för mig i alla fall. Idag, dagen efter, har jag mindre problem att lyfta benen. Det märks att jag inte inte har tränat så bra förlängdskidor.

När vi kom tillbaka till Fagersta, där resterande av familjen befann sig, var dom på väg till sjön för att åka lite grillor. Emma hoppade in i duschen och sen bar det iväg till sjön. Blev mäkta förvånad hur bra det gick för ungarna på skridskofärden första gången. Själv blev jag lite sugen och lånade farsans gamla hockeyrör, 45:or, jag har 42. Gick ganska bra förutom att det var svårt att balansera upp grillorna när fötterna bara fladdrade runt i skridskorna.

Äntligen kallare och det ser inte alltför mörkt ut för att kunna köra 2 st skidpass till helgen i Avesta. Måste ta in skidorna och preppa dom ikväll *myser*. Annars så är jag inte så orolig för öppet spår, förutom att det bli inställt pga snöbrist, men rent träningsmässigt så känner jag mig lugn.

Mitt tränings/tävlingsår 2012:

26/2: Öppet spår. Mål är att komma in på en hyfsad tid under 9, 5 timmar. Och att ha kul i spåret med Maria. Seeda upp mig inför 2013 då jag kommer att köra klassikern igen.

5/5: Kungsholmen runt, 21 km: Målet är under 1:45

29/9: Lidingöloppet: Vågar nog sätta målet under 2:38. Men det kommer att göra ont.

För övrigt så kommer jag nog att sikta på att träna 5 dagar i veckan med 2 st vilodagar.

Varje torsdag sen i mitten av januari så håller jag i ett cirkelträningspass i lilla gympasalen i Fjärdhundra. Senast så blandade jag varannan station med flås och varannan med styrka. Sammanlagt 8 stationer och 40 sekunder vid varje, med 40 sek vila. Två varv blev det för att hinna testa nya roliga övningar som jag ska köra nu på torsdag. Så här rolig ser uppvärmningsbanan ut…hoppa, åla, klättra och ibland får lianerna vara med.

I går körde jag ett längdpass med Sara, problemet var att det var 5 plus och jag inte äger en enda varmvalla. Så det blev att köra på fotbollsfältet runt runt och endast stakning. Medelpulsen låg runt 145 och det blev ca 6 km och 12 varv! Det klarades av under 34 minuter drygt. Skönt pass som gav mycket för tekniken.

Veckans träning:

Må: Längdpass lågintensiv
Ti:Längdpass intervall
On: Vila
To: Cirkelpass
Fre: Vila
Lö: Längdpass stakning

Sådär ja, ett av många intervallpass avklarat. Ska försöka att ta ett sånt pass i veckan för att kunna nå upp till LL-målet i september. Fick med mig Sara ut och vi körde först 1 km uppvärmning och sedan 4 x 4 minuters-intervaller. Första 4 minuterna i 90%-av-maxpuls-fart och sedan vila i 4 minuter med 70%-av-maxpuls-fart. Detta 4 st gånger.

Det blev runt 6 km och 46 min, med maxpuls runt 180 och medel 157. Kom inte riktigt ner i 130-puls i vilan, men det blev ett bra pass ändå. I morgon blir det nog cykel-trainern, och på torsdag sedvanligt cirkelpass i lilla gympasalen, kul!!

Kom i väg med Helena för att ta något varv i fjärdhundraspåret. Det värkte i fingrarna innan jag hade fått upp värmen ordentligt, men sen var det skönt att åka! Jag tog det lugnt det första varvet, och väntade på Helena efter varje backe. Så det blev naturliga intervaller. Sen tog jag ett varv ensam och ökade tempot lite grann. Ville inte ta ut mig eftersom jag fotfarande är lite snorig. Medel blev 146 och max 176.

Slipar på tekniken varje åk och jag tycker nog att jag blir bättre och bättre…..även om det går sakta. Tyvärr tror jag att skidsäsongen går mot sitt slut, men nu tar ju löpträningen över. Jag kommer nog att börja tjuvträna redan om två veckor när vi åker till Gran Canaria.

Jag i en rimfrostig variant

Jag ska ALDRIG underskatta ett lopp igen, aldrig.

Egentligen skulle jag inte åka loppet överhuvudtaget. Med kristallsjukan, sträckning i låret, och en ankommande vår och förkylning som uppladdning, så förstår jag att 3 kuperade mil inte är att leka med. Men när snön och vintern kom tillbaka i förra veckan, så bestämde jag mig för att åka i allafall. Tre mil är väl ingenting, jag har ju åkt vasaloppet…. två gånger.

Visst, jag hade hostat en del på nätterna den senaste veckan, men ingen snuva eller feber, så det var inte så farligt tänkte jag. I startfållan kändes allt bra, det var strålande solsken och spåren var nydragna. Kroppen kändes ok.

Startskottet small av och jag stakade iväg. Lätt, det gick lätt. Stakade om en hel del första kilometern, men insåg att pulsen låg alldeles för högt för att jag skulle orka hela loppet. Försökte sänka, men det gick inte. Efter 8 km så låg pulsen fortfarande runt 90% av maxpuls och jag svor lite och struntade i både klocka och tid. Det var antagligen min förkylning som höjde pulsen med ca 10 slag. När backarna kom, så var jag inte riktigt beredd på hur jobbigt det skulle bli.

Spåren var djupa….men mjuka och glidet var obefintligt (för alla).  Jag slet, och svor och slet lite till. Utförslöporna var få och tog slut alldeles för snabbt. Jag började bygga upp mjölksyra och tappade mycket av tekniken i både stakningen och diagonalåkningen. Solen strålade från en klarblå himmel, men jag befann mig i ett svart hål mellan 10 och 20 km och hade ”gilla läget” och ”i dag är jag stark” som mantra. FOKUS. När det var en mil kvar så skärpte jag till mig och vid sista vätskekontrollen när det återstod 4 km, så var det bara att vrida ur dom sista krafterna. Fyra kilometer raksträcka där det hade varit optimalt att staka. Om jag hade orkat ja………jag stakade ca hälften. Men slet gjorde jag.

I mål var kroppen helt slut. Henke sa att det inte var så många som kommit i mål än, och att alla från tävlingsklassen inte heller hade gått i mål. VA? Min tid blev 2:52:30 och det blev jag också förvånad över. Väl hemma kollade jag resultaten och jag kom 54/475 i motionsklassen, och totalt 85/514. Kändes konstigt, men roligt!!

Nu ligger jag nerbäddad med en förkylning och är efterklok. Nästa gång ska jag verkligen träna inför ett lopp och vara lite mer glad när jag åker

I brist på bilder på mig så får barnen visa hur skönt det var att vänta på mig i mål

Fick med mig Sara ut i längdspåret och bestämde mig för att köra milen med intervallinslag. Jag vet inte varför, men jag har ursvårt för att ta det lugnt i spåret. Får kämpa för att komma ner i 150-puls mellan uppförsbackarna. Det är först ute på fotbollsplanen som jag kan få ner tempot och köra lågintensivt. Å andra sidan så kanske det är på crosstrainern som jag ska ta det lågintensiva, och köra intervaller och tempoträning ute i spåret. Eftersom jag hade med mig skidexperten Sara i spåret så får jag lite coaching…..och tydligen så har jag bra stakteknik vilket känns bra! Jag blir varken trött i armar eller rygg numer när jag stakar, så någon nytta måste höstens styrketräning ha gjort.

Efter träningen så körde jag ett kort styrkepass för bålen framför tv:n. Sköönt.

Nu har snön legat ett tag, och jag har hunnit att vara ute 3 gånger i Fjärdhundraspåret. Backarna dom jag i smyg fasade inför…både uppför och nedför förra året, är numer piece of cake.

Premiären var helt underbar och jag tror att ingen var mer nöjd än jag den dagen.